2 september 2008, shoreditch

det är september nu och jag trodde nog inte att det skulle gå så här långt. vi beter oss som femtonåringar på sin höjd och jag ligger sömnlös på nätterna och lyssnar på låtar som heter saker som 'bonnie boy' och 'like someone in love' och undrar varför varför gick han tidigare idag och var det bara jag eller log han inte lite när jag kastade hålslagaren på honom. kommer han tillbaka imorgon och är det han och jag då också eller har det hunnit gå över till dess och varför vill jag att han ska vara lite nära. åh att vara ung på nytt, jag vet inte om jag gillar det.