vet du, penny. jag tror att det var bra för mig på så väldigt många sätt att flytta till london. på andra sätt var det en alldeles urusel idé, men i det stora hela tror jag att det var bra. jag vill tro att det var bra i alla fall. även om det på så många plan är på väg utför just nu. någonting kanske inte är på väg utför. jag ser en sak som kanske inte är på väg utför. och det är den här låten. om det inte är för sent.
art bears - the song of investment capital
lördag
onsdag
7 maj 2008, nora
men det är inte det jag saknar. jag saknar hans sätt att jonglera med telefonen, häftapparaten, hålslagaren, vad som helst. sättet han sätter pennan bakom örat. att han alltid letar efter något och att jag aldrig kan hjälpa honom. hans små lappar vid kassan, på dörrar, i köket. att han aldrig rättar mig trots att jag gör fel. hans sätt att stanna upp, bara för ett ögonblick, som om han hade något mer att säga. hans sätt att försöka få igång en konversation genom en fråga, men bara när vi är ensama. hans musik. hans leende. hans sätt att säga mitt namn. hans sätt att se på mig som om jag inte förstår någonting. att han inte förstår någonting.
så jag lyssnar på shirley collins, vashti bunyan, art bears, nico, kate bush, news from babel, current 93, death in june, spell, melt-banana, coil och the go! team. funderar över vad han gör nu. undrar om han minns mig över huvud taget. ler åt saker han sagt, blickar som mötts och leenden som bytts. fantiserar kring något som inte är, aldrig varit och aldrig kommer vara.
current 93 - since yesterday
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)