13 juni 2008, shoreditch

jag vet inte riktigt vad det var jag ville säga den här gången. något påminde mig om "hemma" och jag kände att jag hade saker jag var tvungen att dela med dig. det var en bra dag på jobbet trots att jag var nära att svimma halvägs igenom. han berättade att han skulle inbjuda rose mcdowall att spela i hans band och helt plötsligt var även jag en blivande medlem. vi pratade glass, steven spielberg och teknik och som vanligt hade jag inte så mycket att säga. jag umgås med bögarna i retro woman, inte med de intelektuella musiknördarna som annars jobbar för det här företaget. vad har det blivit av mig? hur som helst. för en månad sedan kom jag tillbaka från sverige, senare idag åker jag dit igen. jag måste lära mig att ta hand om mig själv. igen. jag klarar uppenbarligen inte av det i den här staden. hjälp.

sorrow - emptyness

5 juni 2008, shoreditch

självklart saknar jag dig, och jag önskar ofta att du var här. men jag vet samtidigt att det är bäst som det är nu, för både dig och mig. eller i alla fall för dig. i london är klockan runt mitt på dagen och jag ligger i vår säng och lyssnar på musik att spela i mörkret som c. lånade mig. det är den första soliga dagen på veckor och antagligen borde jag vara någon annan stans och låta någon bjuda mig på glass och diskutera neopaganism och postindustrialism. men gårdagens lyckorus blev för mycket. jag hade inte klarat av ännu en likadan dag idag och jag hade inte klarat av motsatsen heller. jag isolerar mig med hans musik och låtsas att det aldrig hänt när jag kommer tillbaka. för han är en och jag är en annan. när lördagen närmar sig finns han inte i min värld och gjorde han det skulle världen gå under. som den ändå gör helg efter helg.

fad gadget - collapsing new people