29 augusti 2008, shoreditch

det är när jag är ensam hemma jag behöver dig som mest. just nu väntar jag på chloe som borde dyka upp när som helst. när som helst. ännu en fredag på trailer trash och jag har hjärtklappning i väntan på. inte för att det någonsin kommer väga upp till vår senaste kväll ute tillsammans. moonlighting. soho. bishi. no bra. och så vidare. jag dansade brevid honom på dansgolvet och satt i princip brevid honom i båset. det räckte för mig. vad skulle jag sagt? "hej du verkar trevlig". det känns som om han har tillräckligt med unga tjejer med glitter i ansiktet iklädda inte mycket mer än sina trosor som berättar för honom hur fantastisk han är. jag var i ett drömland på bussen hem. en aning pinsamt med tanke på att jag snart fyller 23 år gammal. hur som helst. c. lånade mig ännu en skiva här om dagen och när jag kom till jobbet idag frågade han om jag lyssnat på den. jag hade inte haft tid. sen pratade maya om utgång med jobbet och min urringning och jag kände mig självsäker nog att luta mig över skrivbordet för att räcka telefonen. en aning övertydligt kan tyckas men han retades tillbaka för att få mig att sträcka mig ännu längre och jag sa "oh chris". jag vet att det aldrig kommer att hända men det är underhållande i brist på annat på jobbet. chloe verkar tro att jag är halvvägs där men hur skulle jag någonsin kunna ta mig ända fram med mitt bristande mod? jag antar att vi får se på fredag. men det borde inte vara på det sättet. jag ska med hjälp av henne läsa på om paganism för det var det han diskuterade med henne senast de sågs. han är ett skämt mellan oss men vad spelar det för roll när det mest seriösa vi har är något som hände för två tre år sedan.

för övrigt bär jag mina stolar runt min hals istället för på min hatt som senast vi var ute, för att på ett sätt ha dig där hos mig när du egentligen är ett mindre hav borta.

nordpolen - vem har sagt

17 augusti 2008, shoreditch

jag skulle berätta vad som hände. jag skulle berätta precis vad som hände för det är en ganska stor del av den jag är idag och den jag har varit de senaste åren. jag skulle berätta om bilturen genom årets första snö och dagarna vi spenderade under ett täcke brevid en eld i en skog vid en sjö med snön rasande utanför. om månaderna som följde med alkohol och blod och kaosartade telefonsamtal i mörka nätter då vi båda var för långt ifrån varandra. om tågresor och bussturer tillsammans och ensama på väg till eller från eller bara bort. om passion och närhet och avstånd och distans och döden. ett hål i ett huvud. om ett tidpunkt då han kallade mig sin flickvän och berättade om mig för sina vänner. om vad som var mitt livs förälskelse då. om vad som förstörde kärlek. och därför även nu. och därför skulle jag berätta. men sen insåg jag att jag lägger för stor vikt vid det hela. saker i min ungdom. jag är inte sexton längre. jag berättar ingenting. om du inte frågar nästa gång vi sitter i min säng med rosa lakan som går i ton med ditt hår och mitt läppstift och glittret som lossnat från ditt ansikte och reflekterar solen som går upp tillsammans med spegeln som ser lite suddig ut efter en hel natt tillsammans med oss och dig och det. gardiner som borde vara fördragna och ögon som borde vara stängda och bilder vi inte borde sett och låtar jag inte borde hört för du har aldrig nämnt dem för mig och den du spelar kommer aldrig låta likadant igen som i soluppgången idag. en karta över hampstead heath och du kunde få låna mitt pastellrosa parasoll. om det inte var för att allt redan är förstört.

paddington dc - build a fire

14 augusti 2008, shoreditch

the witches of shoreditch. hon är som den syster jag aldrig hade.

Right now i think your pretty much the best person in the world xxx

den kärlek som omgärdar mig här gör att saknaden efter den syster jag faktiskt har inte gör riktigt lika ont. en annan lånar mig skivor igen och pratar om sitt icke existerande kärleksliv och en annan vill att jag ska komma österut för att bota tristess och jag är ledsen att behöva säga detta penny, men i mitt medvetande existerar du inte alls.

shirley & dolly collins - death and the lady