10 september 2008, shoreditch

och jag blir mörkrädd och vågar inte gå ut om kvällarna. knappt släcka lamporna i rummet än mindre sluta mina ögon. tvivlar på att rädslan egentligen har speciellt mycket med dådet att göra. längtar bara till gränden och hans arm runt min midja. lutar mig lite längre ut och inbillar mig att han kan se mig från sitt fönster. att jag kan se honom. om jag lutar mig lite längre. bara en liten liten bit. lite till och allt försvinner. faller. faller. faller.