24 maj 2007, örebro

de senaste dagarna har jag känt mig som en idiot. du vet, jag har knappt några pengar, inget jobb i sommar, inga besparingar, ingen trygghet. jag vet inte ens hur jag ska kunna betala hyran de kommande månaderna. ingen kontakt med vare sig arbetsförmedlingen eller mitt gamla jobb. de säger bara samma sak ändå. jag har varit medeten om det hela våren. jag hade kunnat lägga undan en del av studielånet för att ha något att leva på i sommar. istället köpte jag en ny dator och skaffade mitt efterlängtade bredband. trots brist på kapital går jag emot mitt bättre vetande. jag har inte råd att åka bort i sommar, jag har inte råd att göra några planer över huvud taget. jag har knappt råd att äta. jag är fullt medveten om detta. ändå. ändå tycker jag mig ha råd att betala 400 kronor för en enstaka konsert. jag gjorde det. jag köpte biljetten. jag har den i min ägo. en enda konsert. ett enda band. en enda pojke. 400 pix. en festivalspelning. fyrahundra kronor kanske inte verkar så mycket för dig. men de senaste dagarna har jag känt mig som en idiot. så kom idag. jag genomförde min dagliga youtube-sökning för att se de senaste klippen med patrick wolf. och allt jag kan säga är att alla konsekvenser mitt ekonomiska tillstånd kan komma att medföra är värt det. hans andra spelning på två dagar på cafe du nord i san francisco är allt jag älskar med honom. han åmar sig och klär av sig till tonerna av redan legendariska 'blackbird' som övergår i 'sexyback' medan han poserar i glänsande åtsmitande guldshorts som tidernas sexikon. han får 'accident & emergency' att framstå som ett politiskt anthem genom att framföra den ridandes stjärnbanéret iförd militärshorts och avslutar med att sparka mot en theremin vad som tycks vara på måfå. är arvikaspelningen i sommar en tiondel av tisdagens framträdande avstår jag gärna ekonomikst oberoende.

åh penny jag önskar att du förstod, jag önskar att du ville följa med.

patrick wolf live på cafe du nord, san francisco 22/5 2007