31 mars 2007, örebro

det sista jag hörde innan jag gick hemifrån igår kväll var inledningen till 'wait for the grief to come'. de första raderna. "i don't want to go out, not tonight, not tomorrow night". jag har lyssnat på skivan alldeles för mycket för att bara haft den ett par dagar. jag tvingar mig själv att lyssna på annt för att inte tröttna. jag tror du skulle tycka om den. den har lite av den där känslan jag försökte illustrera med hjälp av everyday mistakes. andres lokko skrev något ganska roligt om den föresten. jag minns inte vad. du kan säkert googla fram den om du är intresserad. fast vem bryr sig om vad andres lokko tycker egentligen. jag minns bara att jag inte höll med honom.

igår i alla fall. att gå ut med de textraderna i huvudet är ungefär som att klä upp sig för att slänga sig i ån. så med tanke på förutsättningarna är jag förvånad att kvällen kom att inehålla så pass många höjdpunkter som den faktiskt gjorde. (ja, jag spelade honeydrips, hur kunde jag låta bli) jag vaknade upp med sju hundralappar i min jackficka och trasiga stumpbyxor på a's soffa. utan telefon, utan nycklar, utan allt som jag hade med mig kvällen innan. utom skivorna. tydligen brydde jag mig inte lika mycket om att komma in i min lägenhet som att ha koll på mina skivor. jag har gjort det här för många gånger i den här staden. penny, om jag flyttar, följer du med mig då?

ikväll? ikväll parodiserar jag mig själv och stannar hemma med 'here comes the future' och twiggy.

the honeydrips - wait for the grief to come