21 april 2019, portela

"jag fruktar att ju äldre jag blir desto yngre kommer jag framstå"

billie eilish - bury a friend

27 november 2008, kensington

hon ropar, jag kommer. två dagar kvar sedan är jag fast för evigt. trodde du jag skulle klara det?

19 oktober 2008, bethnal green

det viner bland husen på three colts lane. jag sveper kopp efter kopp och lämnar rummet endast för att fylla på och samtidigt ge katterna en dos av värme och sällskap. vi har katter här. de är givetvis inte som katten du och jag hade, men ändå. vi har katter. bartok, med ett blått och ett grönt öga, vill sova i min säng när chris är borta och gremling, två blåa, tycker om att gömma sig i min tvättkorg. trots att båda två är döva är de mer socialt anpassade än vår katt någonsin var. uppvuxna i shoreditch med chris och james som föräldrar är det kanske inte så konstigt, men det gör det svårt för mig att hålla dörren till mitt rum stängd.

det var det jag ville säga. mitt rum. om morgnarna ser jag chloe och chris istället för lorenzo och guiseppe. om kvällarna ser vi snöstormar och trafikolyckor.

beirut - cherbourg

10 september 2008, shoreditch

och jag blir mörkrädd och vågar inte gå ut om kvällarna. knappt släcka lamporna i rummet än mindre sluta mina ögon. tvivlar på att rädslan egentligen har speciellt mycket med dådet att göra. längtar bara till gränden och hans arm runt min midja. lutar mig lite längre ut och inbillar mig att han kan se mig från sitt fönster. att jag kan se honom. om jag lutar mig lite längre. bara en liten liten bit. lite till och allt försvinner. faller. faller. faller.

9 september 2008, shoreditch

hej penny,

jag bor i london nu. det är kämpigt på många sätt men det antar jag att det är var man än bor. många frestelser att motstå och många val att välja. igår kväll tänkte jag på f. och önskade lite att han var hos mig. det var så fint att ha hans hand i min i fredags även om det inte var den handen jag önskade att jag hade just då. någon sade att vi gjorde ett sött par men jag kan inte se det ur det perspektivet. jag försöker se det utifrån men kan helt enkelt inte. kunde inte då och kan inte nu. f. och jag tillsammans. kanske har det att göra med under vilka omständigheter vi träffats. kanske är det bara inte rätt. jag var nära att ringa honom igår men insåg att det bara skulle varit konstigt. mindes också att när jag väl var där med hans hand i min föreställde jag mig, och önskade lite att handen tillhörde c.

sen gick jag till jobbet och c. var kall och tråkig och fick mig att tänka tillbaka ännu en gång. fick mig att tänka tillbaka på torsdagen och fredagen och på f. och på sakerna han sade och hur han ledde mig genom shoreditch och hur han gjorde plats för mig på sin soffa. på hans vän som ligger med kollapsad lunga och hur de hade planerat att åka till sverige innan det hände. att jag saknar honom och önskar att jag var där han är. vill hålla hans hand och vila mitt huvud mot hans bröst och säga att allt kommer bli bra igen. för allt är så hemskt. allt är så himla himla hemskt och jag vet inte om jag klarar av det och just nu känns det som att han är starkare än jag trots att jag bara är svag för hans skull. jag vill bara vara med f. typ. kanske röka en cigarett och dricka varm choklad och höra honom berätta om när han var liten som om barndomen inte var slut än. höra att han är okej för att kunna säga att allt kommer bli okej för att själv kunna vara okej. för f's skull vill jag att allt ska bli okej. för min skull vill jag att f. ska vara okej. men jag vet inte riktigt om jag har rätt att bry mig. vi är inte så nära. har bara delat hand några nätter i london. räcker det? får jag bry mig? får jag säga att allt kommer bli bra igen? ett uttryck han använde i fredags får mig att tro det. å andra sidan kanske det inte var han som talade. å andra sidan kanske det bara var natten. å andra sidan mindes han. å andra sidan är det nog bara jag som är i behov av att vara behövd.

tack för att du lyssnar penny. det här har blivit något det inte var menat att vara och för det ber jag om ursäkt. jag ska hitta något annat. så småningom. förlåt.

2 september 2008, shoreditch

det är september nu och jag trodde nog inte att det skulle gå så här långt. vi beter oss som femtonåringar på sin höjd och jag ligger sömnlös på nätterna och lyssnar på låtar som heter saker som 'bonnie boy' och 'like someone in love' och undrar varför varför gick han tidigare idag och var det bara jag eller log han inte lite när jag kastade hålslagaren på honom. kommer han tillbaka imorgon och är det han och jag då också eller har det hunnit gå över till dess och varför vill jag att han ska vara lite nära. åh att vara ung på nytt, jag vet inte om jag gillar det.

29 augusti 2008, shoreditch

det är när jag är ensam hemma jag behöver dig som mest. just nu väntar jag på chloe som borde dyka upp när som helst. när som helst. ännu en fredag på trailer trash och jag har hjärtklappning i väntan på. inte för att det någonsin kommer väga upp till vår senaste kväll ute tillsammans. moonlighting. soho. bishi. no bra. och så vidare. jag dansade brevid honom på dansgolvet och satt i princip brevid honom i båset. det räckte för mig. vad skulle jag sagt? "hej du verkar trevlig". det känns som om han har tillräckligt med unga tjejer med glitter i ansiktet iklädda inte mycket mer än sina trosor som berättar för honom hur fantastisk han är. jag var i ett drömland på bussen hem. en aning pinsamt med tanke på att jag snart fyller 23 år gammal. hur som helst. c. lånade mig ännu en skiva här om dagen och när jag kom till jobbet idag frågade han om jag lyssnat på den. jag hade inte haft tid. sen pratade maya om utgång med jobbet och min urringning och jag kände mig självsäker nog att luta mig över skrivbordet för att räcka telefonen. en aning övertydligt kan tyckas men han retades tillbaka för att få mig att sträcka mig ännu längre och jag sa "oh chris". jag vet att det aldrig kommer att hända men det är underhållande i brist på annat på jobbet. chloe verkar tro att jag är halvvägs där men hur skulle jag någonsin kunna ta mig ända fram med mitt bristande mod? jag antar att vi får se på fredag. men det borde inte vara på det sättet. jag ska med hjälp av henne läsa på om paganism för det var det han diskuterade med henne senast de sågs. han är ett skämt mellan oss men vad spelar det för roll när det mest seriösa vi har är något som hände för två tre år sedan.

för övrigt bär jag mina stolar runt min hals istället för på min hatt som senast vi var ute, för att på ett sätt ha dig där hos mig när du egentligen är ett mindre hav borta.

nordpolen - vem har sagt